Troligast så är jag utarbetad som fan, så bekymra inte era söta, vackra huvuden med det.

Lägger sig nog framöver när det lugnat sig lite med jobb. Kanske

Lite så känns det emellanåt, som att cykla Tour de France på en frigolitcykel som faller sönder i smulor.

Det slog mig precis, fan, mitt liv är in i helvete trist. Mestadels för att jag saknar motivation just nu.
Det har inte hänt ett förbannade dugg i mitt liv på över ett halvår, nåja, nytt jobb och så, men inget verkligt uppfriskande. Det är, i stort sett, samma tråkiga vanor och mönster. Träningen har gått åt helvete. Åre Extreme Challenge blev det inget av pga diverse anledningar. Blä!

Jag behöver energi, energi så  att jag orkar slutföra alla miljarder saker jag tagit på mig, energi så jag orkar umgås med mina kära vänner medans jag har några kvar. 
Jag håller som bäst på att gräva ner mig i jobb, rent av dränka mig, varför gör jag så?
Förmodligen för att inte ha tråkigt, för att inte ha tid att märka hur tråkigt, trögt och torftigt mitt liv är.

För det är så det känns, torrftigt, trist och trögt. Det händer inget roligt, visst är det roliga episoder och en
del glada stunder, men ingen lycka. Det saknas något. Uppskattning? Kanske det saknas, tar allting för givet.

Rastlös, sur och vrång, vill gråta, skrika och bråka. Ett fullkomligt kaos.

Och där mitt uppe i alltihopa trampar jag vidare med spänstiga tramp på min frigolitcykel med kurs rakt emot avgrunden. Vad jagar jag? En kollaps? Se vem/vilka som ens skulle märka det? Nån?

Och där stod han alldeles ensammen mitt i det stora folkhavet och kände sig väldigt isolerad ifrån omvärlden. 
Ett mellanting mellan självvald distans och ofrivillig isolering...Står ensam kvar på tå...

Ungefär så, men det är skönt att ha saker att göra, nån grej förmycket bara. Lugnar snart ner sig.

All work work!

För övrigt händer inte mycket, dom äter flugor på jobbet och pratar det obligatoriska "fredags snusket" redan en tisdag. Dvs, på fredagar associerar vi alla underligt, med en viss vinkling på det. Det är bara tisdag och det är redan igång. Det går på toook!

Så, nu är man hemkommen igen.

Efter en hård arbetsdag på jobbet åker man hem, äter och byter om för ett arbetspass till på annat håll. Fan vad segt det var idag. Jag börjar bli less. Men men, bita ihop, göra klart det man tagit på sig, sedan blir det roligt igen. En del extra att göra bara. Har lite väl mycket nu. Har man tur ger det slantar i slutändan och har man otur blir det utbrändhet, så som det går när eldsjälar självantänder och bränns ut.

Men livet är sött, eller ja, hade kunnat vara. Beskt är nog mer rätt smak. Blä

Man måtte trivas på jobbet när man känner sig glad över att få åka och jobba klockan fem en måndagmorgon. Jag har det rätt bra.

Ska man lite kort sammanfatta midsommar ser det ut som i rubriken: Lite sång, lite dans, lite naket.

Den längre versionen lyder som följer.

Det blev planerat att vi skulle fira midsommar ute hos mig i de djupa skogarna, lite lugnare, lite mysigare, lite trevligare.

Nina, Evelina, Andreas och Olof rullar in hos mig vid strax före fem, vi är alla rätt hungrig då, börjar med att dricka lite öl för att stilla den värsta hungern. Jag svänger ihop en enkel bulgursallad med varmrökt lax och tillhörande örtsås, förbereder köttet och sedan styr vi stegen ut på de gröna gräset för att slåss lite med grillen. Tack och lov för gasolgrill så man slipper vänta på glöden.

Strålande sol och vi gjorde vårat bästa för att stråla ikapp med den. Såhär Fint var det när vi satt och åt.

kort resumé av midsommar, mer får ni inte veta. Fyra nakna personer i ett blått badkar av standardmått, spännande?

Städning är inte mitt kall här i livet, dra mig baklänges ända in i fågelholken vad långsamt det går. Gisses!

Jourhavande städare?

Gick inge vidare, en maskin med tvätt har jag kört, annars inget. Blä på mig, motivation, kan ingen efterskänka sådant till mig?

Jupp, städning, sanering och allmänt röjjande bland bråte, mount diskberg och divers mindre kullar av tvätt, förmodligen gravkullar, fan vet vad som döljer sig under dom dära.

Midsommar blir här, folk är välkommna, meddela före bara så jag kan planera käk.


Livet är liksom en fest, man blir fullare och fullare, tills man lämpligt kastas ut

Dåligt uppdaterat idag, sju till åtta tar på. Övertid är bra tid, mer av det!

Jag gruvar mig för att handla mat på torsdag. Wuääää!

Jag behöver er trognas hjälp.

Den här bloggen har spårat ur totalt, jag ska engagera mig lite i att styra upp den lite igen. Ni som har tid, blinka igenom inläggen i mars månad och säg er mening om jag ska återgå till att salta tungan lite och bli bitsk och elak.

Jag behöver inputs för mitt manliga manshateri, jag börjar bli ett äckligt slemmig patriarkaliskt äckel.

Vaknade, tröttast i världen, jag sover på tok för lite. Max fem timmar per natt. Jag är inte säker på att det är ett hållbart beteende men har en del att göra, inte så att jag klagar eller gnäller, jag har själv tagit på mig det som skall göras och bör, läs ska, också slutföra det.

Började dagen med en espresso, dusch, gröt och sedan panik detektivisera efter arbetskläderna som jag drumlat bort. Hittade något som kunde misstas för mina arbetskläder och swoschade iväg på jobbet, klockan var då 06:00. Frukost inmundigades i vanlig ordning på jobbet tillsammans med lite tomprat med mina kära kollegor. Så finns det andra som låter käften gå konstant, nej, inte jag denna gång, tammefan så man undrar om inte käften tomtuggar på tomgång på den killen när han sover. Hans inofficiella benämning är numera "pappegojan" det är dock inget han har kännedom om.

Elakt? Ja, men jag är sådan, det borde ni veta.


För övrig? Dagen snurrade på i vanlig ordning, med lite sol, lite regn, lite sång, lite dans, lite naket. Nej nu blandade jag ihop. Såvida jag inte fick en psykos och dansade nakenpolka, men det tror jag inte. Vore dock en syn utan dess like.

Trivs kalasbra på jobbet, dagarna går fort och jag hinner lyssna på P1, måndagar innebär "Odla med P1" som dagens höjdpunkt. Good shit! (fyller hundra nu i höst...)

Svänger förbi hemma hos mamma för att plocka upp min kamera som dom lånat, blir bjuden på middag. Tackar säger Jojje, jag har en snäll mamma.

Svänger hemöver, mobilen ringer, lite donande på kvällskvisten, reklamation av trasiga delar ifrån england. Avklarat och plockat fram specar på lite Alfa Romeo prylar. Tur man inte är bilmekaniker på alltihopa.

Tror bestämt jag är hyffsat mångsidig. Har jobbat som snart allt möjligt. Kan allt ifrån blöjbyten och blomsterplantering till matlagning och vidare till bilmekande och snickrande, fuskar som bilelektriker, har jobbat med logistik, som transportledare, ljudtekniker. Fan, vilket kap, vem köper filmrättigheterna?

Annars är det vardagslunk, massa pyssel, mycket extrajobb, blir övertid i mängder framöver också. Övertid är bra tid. Fick löne spec idag också, får lön på torsdag istället för måndag. Tänkte ringa chefen imorgon och fråga om man inte kunde få det, men nu fick vi det iaf. Jag har telepatiska förmågor, läckert.

Annars händer inte mycket, lugnt på jobbet, två av tre prat-apor borta idag. Och skåningen var inte heller där. Så vi slapp höra om rull-börje och tungvrickande talfel. Nejdå, dom är trevliga men pratar så förbannat bara.

Jag låtsas bara vara upprörd över det eftersom jag inte längre är den som pratar mest.

Notering: Killar är idioter, hade ett samtal angående sex med min tattuerade gangsterkollega och vår vän kvinnlig pratkvar nummer ett i fredags. Fan vad folk  är dumma, eller är det jag som är så dum att jag tror att jag har förankrade tankar?

Nu är jag trött. Midsommar, det är snart. Knäckebröd och hemkört. Knott och bamseplåster, kan bli bra, kan bli bra.


Ni får ursäkta ett tomt, tråkigt innehållslöst inlägg som detta, men jag är omotiverad, tankarna leker malström i mina nervtrådar, hjärncellerna hoppar hage och tjuvröker i bastun. Då blir det knepigt.

Another day, another way. Tomorrow is a brand new today.

Jag är långsam, kanske till och med långsammast. Men här kommer iaf bilderna ifrån grillningen inne hos Evvy i stan och påföljande utgång.

Jag tror det var den 2:a juni, men jag kan ha fel. Rätta mig den som vet, roligt var det iaf.

Dagen började med en massa stressande runt stan med proviantering och klädinköp i sällskap av Nina och Marina.
Därefter en väldig massa bråttom bråttom, vilket jag inte är så värst bra på. Men vi var inte sist.

kvällens syfte var att fira både Marina, som var hemkommen ifrån USA, och Evelina som båda två fyllt/skulle fylla, år.
Det där med fylla, det blev det också, men i en helt annan bemärkelse.

Kort resumé: Stress på stan, tandborstspanik och köttmarinad, kollektivtrafik-jojje till stan med tillhörande folkupp plockande. Grilltändning på Nybrogatan, lugna nerverna med lite öl, fortsätta med grogg och därefter grillning i glada vänners lag. Trevligt umgänge, till största delen, undantag fanns. Man fick hålla god min. Jag lär ha varit aningen reserverad delar av kvällen.

Efter ett par vätskekontroller och klockrally vinglade vi ner mot stan och Oleary's för att där röra sig, nåja, försöka iaf, på dansgolvet och helst i takt till musiken. Jag fick en utskällning från A-Ö av någon tjej vars kompis dansat in i mig sisådär fem gånger. Det var tydligen mitt fel och jag skulle visst ha backspeglar på axlarna så jag kunde se bakåt och flytta mig när folk tänkte dansa in i mig. Störtlöjligt sa Jojje och fnissade.

Kvällen avslutades på mAx, varpå koordinator Jojje desperat jagade taxi så vi skulle ta oss till Hotell Skog.
Taxi hittades, inackordering på Hotell Skog med Nina och Marina. Bakis-tecknat dagen efter och en väldigt slö dag. Mycket trevligt, mycket roligt, mycket tokigt.

Bilder finns på http://flokig.nu/2ajuni

Jag behöver energi, känner mig tom, orkeslös och ligiltig. Då har arbete blivit ett gift att räkna med. Något närmast beroendeframkallande. Känner mig rastlös, trist och grå så fort jag inte gör något. Tiden måste gå!

Jag vill ha höst, hösten innebär förnyelse, förruttnelse och sönderfallet är starten för något annat och nytt.


Höst men rasslande löv, busiga vindar och friska fläktar.

Höst, sån där höst när vinden leker kull med löven runt trädstammarna, när färgerna är dova och vackra.
Det speciella stillsamma höstljuset.

En vårpromenad i hösten. En tid för tanke, en tid för ro. En tid för nytt, en tid för att gro.

Jag odlar tankar, snart är dom färdiga att skördas.


En tavla, ett träd och ett tak.

Phalenopsis och pilträd. Bark och blommor.

Idag är morgondagens gårdag, en stilla sjö och fågelsång.

Någon som reagerade på rubriken? Budgivningen på mig sker genom att man skickar ett mail till [email protected] med önskemål, bud och bild samt en kort presentation med bild på den eventuella klienten.

Skämt åsido, skippa presentationen, räcker med bilder och bud.


Jag känner mig lite tom, som ett halvt ark papper, ett nästan oskrivet blad som man inte riktigt vet vad man ska göra med. Man är inte riktigt nöjd med inledningen på det man skriver men kan samtidigt inte förmå sig att knöla ihop det och kasta den skrövliga pappersbollen i sopkorgen för att sedan kunna börja om igen, det är något visst med det där halva arket papper. Det har potential, det kan bli något storslaget, något grandiöst. Men förmår man slutföra det?

Vad ska man göra med det där arket. Så många oskrivna rader, ger inte det lite skrivkramp och prestationsångest? En tillfällig brist på motivation och engagemang, en lätt skrivkramp och synapser i hjärnan som kopplar fel oftare än en grekisk elektriker.

Ett halvt ark papper, det där halvfärdiga som man vill slutföra, man vill ta ett par steg på vägen för att väcka sig själv. Vakna på en ljuv sommaräng. Men man måste själv ta stegen dit, det finns inga färdiga turlistor i livet karusell och ingen tvingar med dig någonstans. Jag behöver lite förnyelse, jag behöver några tomma rader att fylla med vitnesmål om skratt och lycka, glädje och ro. Jag är rastlös och trist.

Gubben Grå har tagit semester är ord som prickar in stämningen. Om semestern består av slentrian tristess och få källor till lycka men trots allt några till glädje. Jag vill nått nytt, nått glatt nått vackert och ljuvt.

Och han stod ensammen mitt i den stora folksamlingen och tittade på när livet makligt lunkade förbi, varför hade livet så bråttom och måste livet verkligen se så grått och anspråkslöst ut? Och det var allt en liten korg som livet bar med sig alla stundande glädjeämnen i. Men vem vet, det kan vara ett frö som gror, växer, kraftfullt blommar ut och bär frukt. Vem vet. Men där stod han, alldeles ensammen omgiven av en väldig massa människor som alla visste vem han var och kunde hans namn.

Ett halvt ark papper, ett helt liv. Siffror som utgjorde grunden i några nedkluddade telefonummer vilka försatte personen som slog dessa sifferkombinationer på en telefon i kontakt med människor. Personer som han visste namnen på och som han talade med ibland. Ett halvt ark papper, så mycket i så lite. Några blyerts streck som betyder så mycket. Ett halvt ark papper, ett helt liv.

För övrigt är jag inte alls kåt eller snygg, jag har slutat vara sådant. Jag är en utarbetad arbetsnarkoman som bara tycker om pengar, som bara bryr sig om pengar.

Han pjäxor dom är allt förstora, skidspåret är för långt. Skulle vinna med förlora, vasaloppet gång på gång. För kullan hon med kransen, hon var hans kärlek, tro och hopp. Första pris och sista chansen att komma ur sin vasaloop. 
Att få en krans runt halsen, pensionsavgång och vederlag. 
Ja, han svalde hela valsen, bara stå ut ett litet slag. 

Gubben körde uppkört spår, jobba som fan, sov och drack. Längtan molar till ett magsår, small till en hjärtattack. 

Jag lånar hejvilt av både Strindberg och Stefan Sundström. Så slipper ni anmärka på att jag är en simpel tjuv, jag erkänner, spöstraff och femtio rapp på min bara blodiga rygg.

Jag vill ha vackra solnedgångar vid havet, troll och älvor, krumma ryggar och magiska örter.


                                                                                       -Stefan Sundström, Troll och Älva

Så ruskigt bra, så talande. Så känslosamt, så smärtsamt med onda törnrostaggar som sitter djupt i hjärtat.
Det är vackert och gör ont.

På berget sitter en man, en grubblande man som undrar och frågar. Frågar sig själv vad och varför. En man som inte förstår men fortsätter fråga sig själv till vansinne. Grubblandet breder ut sig som ett giftutsläpp i en bäck. Det förs vidare med strömmen och snart är den lilla bäcken, och lilla bäcken mot älven rinner, och älven rinner mot stora hav. Och aldrig mer man finner vart den lilla bäcken blev av. Men giftet finns kvar.

Nu svamlar jag bara en massa, en kantig dystervals. Fumlig, ful och dyster. 

Nu lät det väldigt grått och det kanske är så det är om jag börjar fundera och analysera, men vardagen är dräglig och det är sällan jag tänker efter. Det är tacksamt att stänga ut sig själv ifrån omvärld och sin inre värld. En enklav i mitt sinne. Omgärdad av det smetiga, trista gråa men ack så lyckligt ovetande och bekymmerslöst.


Din kjol var tom, du var någon annanstans. Svårt att sova utan hjälpmedel inatt, somna lycklig.
Det är en gåva att få sova som ett barn, somna lycklig.

Silverek ek och knölbegonia.




 

Godafton

Nu är jag struken ifrån röda listan över akut utrotningshotade djur. Nej, jag ska inte/har inte blivit pappa. Det vore förövrigt, nästan, tekniskt omöjligt. 
Det blir förmodligen lite skrivet här även i fortsättningen då det ser ut som om jag kommer jobba
massor mer än vad jag gör nu i fortsättningen. Men det är bra och känns roligt.

Förövrigt har jag, som ni kanske märker, börjat kravla mig upp ur mörkret och osynligheten. Har som ni, mina vänner, säkert märkt varit rätt asocial och osynlig en tid. Diverse anledningar och icke anledningar. Tiden är den främsta.

Trvs förövrigt tokbra på jobbet och dagarn bara svischar förbi, svirrande fort. Svirrande är ett snabbt ord, bra ord.
Ni läsare får nu blir "svirra" ambassadörer för ordet "svirra" så sprid nu "svirrandet" som säd i vinden mina små kycklingar.

Det var lite kortare om tillvaron, kommer mer existensiellt om en stund.