Sådär, nu har man internet igen, känns bra. Ska vara lite mer kreativ med bloggandet nu.
Inflyttad i stan är man också, börjar komma iordning lite nu. Trivs riktigt bra, bara badrummen som är lite lyhörda.

Satt och gjorde nummer två och läste en tidning häromdagen, så hör jag en massa höga stönande, tänkte: WTF!
Det var inte bara högt, utan väldigt högt. Mina grannar vägg i vägg har ett sexliv iaf! Men dumt att inte knulla i badrummet då när det är så lyhört? Herregud, var tvungen att titta bakom duschdrappperiet om dom var där, lät nästan så. Men det var dom som tur var inte men jag vet inte om jag blivit förvånad om dom varit där.

Nästa gång dom är sådär högljudda i badrummet ska jag knalla över med en gagball och plinga på, be dom att vänligen nyttja denna vid nästa vilda könsliga umgänge i våtrummet. Hoppas dom har jobb i vanliga fall och inte ska knulla i badrummet hela dagarna. Får nog sätta upp en lapp med min blogg-adress på deras dörr om det fortsätter. Då kanske dom känner sig uthängda. Och nej, det bottnar inte i något slags avundsjuka överhuvudtaget. Men jag vill gärna slippa tro att dom knullar i mitt badkar när jag borstar tänderna.

Nu kikar jag tv och slöar. Cheerios!

Godkväll! Fortfarande inget internet hemma, men det är på ingående. Så det blir bara sporradiska inlägg tillsvidare.

Så, vad har den gode herr Berglin sysselsatt sig med sedan senast? Svaret på den frågeställningen beror helt och håller på när senast var, men låt oss för enkelhetens skull definera "senast" till "en stund före nutid", och då finns det kanske lite att berätta.

Jag har flyttat in, som bekant, kommit lite iordning, men mycket oordning. Ska göra en insats och försöka komma helt iordning och få allt klart. Jag har varit hos syster och jocke igår och ätit tårta, jocke fyllde år igår, söndag, liksom min kära moder. Fullt rally hos syrran och jocke, barn, hundar och vanligt folk i en salig röra. Trevligt värre.

Idag är jag hemma hos mamma. Fiskade upp storasyster och hundvalp i kommersens djävulsdal på det stora tyska byggvaruhuset, kaos i trafiken i djävulsdalen, folk kör som straffpenetrerade ringmuskler och vissa är dumma och irriterande nog att ge analklåda ett ansikte.

Har träffat mormor och pelle som var här en stund, nu är det lite lugnt i väntan på mat. Pappa, Ingela och lillasyster Nadja ska precis åka hemöver mot byhåla och vi är sega och trötta. Snart kommer två stycken hundar, liten vit och stora svart. Fullt rally och bus väntas. Nu ska jag vara social. Ciao!

Brist på uppdatering, jag har flyttat och har ännu inget internet.
Bloggen kommer att vara ouppdaterad tillsvidare.

Men som ni alla vet, JojjeB, kommer snart på en skärm nära dig!
Och nej, inte på det snuskiga, perversa sätt ni tror...


Tack för alla trevliga festligheter igår vänner!

Svaren på ovanstående frågor är alla detsamma, Nej! Men som vanligt, jag är van att umgås med mig själv, jag är i ständig oordning. Men vad gör det? Jag bekymrar mig inte. Ska plocka iordning lite mer nu, sedan åka och hyra vagn och lasta prylar. Det blir bara en sväng, sedan tar jag allt småplock pö om pö. Så ni kan vänta er en längre tids oordning hemma hos mig.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och dona lite.

Förresten, jag är lycklig, har lyssnat på P1 hela morgonen, jag älskar radio. Det är så skönt att få måla sina egna bilder och bara lyssna. Svårt att slita sig bara.

Hörs senare vänner!

Vore roligt att veta vilka ni som läser faktiskt är. Många av er har jag lite koll på eller kan åtminstonde gissa mig till vilka ni är. Men kan vi inte göra så att vi kommenterar det här inlägget? Jag är sååå nyfiken, se det som er julklapp till mig.

Jajjemen, städar och stökar bort gammal skit som jag tydligen ansett vara av något värde någon gång. Jag har tammefan sparat på allt! Jag är värre än gammmfolk, värre än gubben i filmen "Jägarna" som enligt utsago ansåg att vissa saker "...kan vara bra att ha om det blir riktigt kallt" men jag ska säga er det att så kallt att jag behöver ens en tredjedel av alla konstiga pryttlar, manicker och molijoxar jag hittat nu, så kallt kan det inte bli för den absoluta nollpunkten ligger på minus 273,15 grader celsius. Eller noll kelvin om man så vill.

Imorgon är det flytt som står på tapeten, konstigt uttryck, vem fan kan stå på en tapet? Jag försökte när jag tapetserade, gick inget vidare. Jag är rätt obra på tapetstående.

Ännu inte helt och fullt klar i lägenheten med småpillet, men så får det bli, som vanligt. Jag har aldrig bott i en lägenhet där jag fått fingrarna ur den bakre ringmuskeln och monterat tillbaka golvlisterna före utflytt. Jag tror det är en fetisch jag har, golvsockellöst. Kinky shit, nästan som bajsblöja, pannband och fulla schäffrar.

Nu går golvmoppen vidare till nya äventyr, Tjippitjoo

Borde egentligen vara någon annanstans just nu och städa lite men jag fastnade framför datorn. Lyckligvtvis har jag god ursäkt för mitt slappa beteende, det är inte latmasken som bitit sig fast utan jag har blivit fängslad, ganska frivilligt iofs men likväl fängslad, av Peter Englunds blogg. Jag har aldrig riktigt fått upp ögonen för honom tidigare men hamnade av en tillfällighet på hans blogg. Mycket läsvärd och välformulerad, konstigt vore det annars då han kommer efterträda Horace Engdahl som ständig sekreterare i Svenska Akademien och är en välkänd svensk författare. Men det faschinerande med hans blogg är hur öppen han är, hans tankar speglas verkligen i orden. Jag fastnade.

Över till något annat, slängde igång en tvättmaskin med sängkläder, har ni någonsin tänkt på hur hemtrevligt en tvättmaskin låter? Det där plaskande porlande ljudet. Det dova brummandet, jag gillar det. Känns så "här bor jag" på något sätt. Jag kanske är konstig, men jag är åtminstonde bra på det. Det ljudet är nästan i klass med doften av nybryggt kaffe en fräsch lördagmorgon med solsken genom fönstret och gnistrande vit snö utanför. Dofter och lukter överlag tilltalar mig, jag gillar att lukta på saker. Smultron till exempel, dom luktar så väldigt speciellt, att gå på en skogsväg en solig sommardag och känna lukten av smultron i dikeskanten, så praktiskt, man behöver inte ens leta, bara att lukta sig fram och låta det smaka.

Nej ni, nu ska jag göra ett berömt, ett sånt där dödsryck som brukar resultera i ett rätt litet framsteg. Ibland är jag så oerhört inneffektiv. Jag lägger ner så otroligt stor möda och får så lite gjort. Jag är en strålande stjärna i ett glanslöst nischområde.

Tjippitjo! Nu ska jag dansa tango med sopsäckar och tapetspill.

Nåja, inte riktigt, luften är gratis men golven är rätt oblanka. Det är något som står på agendan imorgon. Operation storstädning/packning av lägenhet. Bra tajming med julen och allt, så jäkla dumt att dom stoppar in den bara sådär med kort varsel. Jag som har massor att göra. Ska nu iväg och städa iordning i min andra lägenhet som jag ska flytta in i under tisdagen. Jag säger då det, det blir spännande det här, tidsmässigt iaf.

Nej, nu är det dusch och sanering av sig själv. Sedan tvättmaskinsstoppning och klädpåtagning, ivägtillstanåkning och ihopgrejjsplockning, sedan hemtillmigfarning och ombytesfixning, upptillÄlandsbroåkning och middagsätning.

Sedan kanske det blir fikapåstanträffning med goa vänner. Hoppas. Tjipp på en stund.

Godkväll!

Dagens andra inlägg blir inte lika allvarsamt och dystert som det föregående. Det är av en helt annan karaktär, så nu sparkar vi av oss dystervalskängorna och snörar på oss filt-tofflorna, hur man nu snörar dylika tingestar?

Mycket trevlig eftermiddag och kväll. Började med att familjen möttes upp på bowlingen i birsta för en familjekamp. Pojkarna mot flickorna och utgången var given, jag spelade som en blind kråka, alla andra spelade bättre än mig, inkluderat min tillfälligt handikappade storasyster med bruten arm sedan en hästincident involverande ett stycke blivande smörgåspålägg.

Sedan vidare mot O'learys i timrå för middag och trevligt umgänge. Mycket god mat, mycket trevlig kväll.
Så mysigt att umgås sådär med hela familjen, eller ja, en lillasyster var frånfallen och med hela menar jag hela den sidan av familjen. Hur som haver, mycket trevligt.

Imorgon är det lägenhetsstädning och sedan middag i Älandsbro av alla gudsförgätna ställen. Blir nog trevligt i vanlig ordning med mycket god mat. Godnatt vänner, nu ska jag sova och läsa bok, i omvänd ordning för enkelhetens skull.

Lustigt, det piper i mitt öra när jag tuggar, undrar om man kan spela lilla snigel akta dig genom att bita olika? Godnatt!

OBS! Nedanstående inlägg har inte säkerställda källor, vetenskapligt belägg eller annan solid förankring. Det är bara mina egna tankar och funderingar. Däremot är nedanstående påståenden inte tagna ur luften utan fullt verkliga.

Ja, är det inte så? Tänkte jag börja med att fråga er men kanske borde börja med att brodera ut vad jag syftar på i rubriken ovan. Det är dystra tider världen över pga den rådande finanskrisen och alla påverkas av den, i någon form, även de regioner, arabemirat och fundamentalt islamistiskt styrda ekonominer (lösa uppgifter som det inte skall läggas alltför stor vikt vid), som anses stå utanför den västerländska världsekonomi som faktiskt är verklighet. Se på Dubai som lever gott på sina oljemiljarder och bygger som aldrig förr, nu senast en dedikerad idrottsstad bland andra påfund. Men vilka bygger dessa städer? Invandrade gästarbetare och väldigt ofta är det västerländska företag som håller i tyglarna till genomförandet. Effekterna av konjunkturläger kommer att synas där nere också även om det finns en tröghetseffekt. Men nog om detta, det var bara för att belysa att det faktiskt är ett allvarligt läge vi befinner oss i.

Det jag tänkte diskutera lite kring är hur stora omvälvningar i världen påverkar länder på ett nationellt plan, säkerhetspolitiskt. Är det inte så att i dystra tider ser man om sitt eget hus först och främst? Men till vilket pris? Troligtvis kommer bistånden till U-länderna att minskas drastiskt då pengar "behövs bättre" på hemmaplan, vilket förvisso är skitsnack men jag kommer dit också. Vad detta får för följer kommer vi vanliga medborgare som läser enkelriktade dagstidningar med två sidor utrikesnyheter aldrig att få veta. Vi ser inte deras verklighet och vill nog inte heller se den. Vi är så upptagna med att värna om våra julklappar mitt i allt elände som finns. Är julen en högtid som skall vara så kommersiell? Blir vi gladare av att byta pengar med varandra?

Efter många års tjat har vi i min familj slutat med julklappar, vi samlas och har roligt istället. Givetvis så firar vi fortfarande jul för de minstas skull och alla under femton år får julklappar, även om vi är hedniska så är vi inte hjärtlösa. Denna omformning av våra jultraditioner har i min familj fått till effekt att vi alla är mycket lugnare i juletid. Förr var det en väldig massa stress med julklappar och pengar hit och dit. Nu nöjer vi oss med att äta julmat, spela spel och bli fulla och sjunga singstar. Ifjol hade jag tappat rösten när jag vaknade dagen efter, det säger en del. Hur många gånger har man inte läst i tidningar om julfirande som urartad med våldsbrott som följd? Kan all stress kring pengar och otillräckliga gåvor vara en bidragande orsak till den utveckling som deras julfirande tagit då det gått så fel? Jag tror det, men inte att julklappar allena är av ondo, verkligen inte. Men detta ämne kommer att diskuteras vidare framöver.

Det jag egentligen tänkte skriva om var ett nytt lagförslag i ryssland som troligen kommer att klubbas igenom. Människorättsaktivisterna protesterar hejvilt och menar att lagförslaget är ett tillbakagång till "Stalin och Hitlers terrovälden". Den beskrivningen är ganska målande. Vad händer med den sk. demokratin i ryssland? Vissa, däribland jag själv, tror att den aldrig varit riktigt närvarande. Men detta är ett påstående som jag inte har djupare insikt i. Det som gör det nya lagförslaget så farligt är en formulering som frångår ordet spionage och istället benämner det som borde heta spionage som "motstånd mot den ryska ledningen"  en formulering som öppnar upp möjligheten att använda lagen för politiska motståndare som anses farliga för den sittande regeringen. Det kanske är konspiratoriskt att anta detta men faktum är att ryssland för inte så länge sedan var en diktatur med stängda gränser.

Vidare så går det att läsa i flera dagstidningar att den ryska staten har inkräktat på flera demokratiska rättigheter genom tvivelaktigt agerande. Så som beslagtagandet av datorer vid en razzia på den välkända människorättsorganisationen Memorials kontor i Sankt Petersburg. Frågan om det fanns legitima skäl till detta eller om det bara var ett sätt att kuva regeringskritiker och tyska kritiska röster kvarstår. Det är välkänt att den ryska ledningen systematiskt motarbetet icke statliga organisationer som enligt dem påstås bistå utländska spioner. Hurvida det kan anses vara spionage att rapportera om missförhållanden i en stat som anser sig vara en mönsterstat och demokrati förstår inte jag. Men jag är inte utbildad i dylika frågor. Men faktum är att den sittande ryska presidenten tidigare var KGB chef och som sådan inte kan vara helt främmande för att skrämma motståndare till tystnad och inkräkta på demokratiska rättigheter.

Allt detta sker i ett land som bara ligger två-tre timmars flygresa ifrån sverige men väldigt få reagerar på utvecklingen. Det tycker jag är skrämmande. Hur ska vi kunna engagera oss i missären i Kongo bland annat, där väldtäkt används som ett vapen. Där förtryck hör till vardagen och människor inte vet om dom överlever veckan. Hur ska vi kunna försöka förstå och bidra till att skapa stabilitet för alla dessa oskyldiga som drabbas av ett fåtal galna ledares vansinne? När vi inte ens kan bry oss om våra grannländer och övergreppen som regelbundet sker bakom dess landsgränser?

Nej vi sitter här och delar ut paket och tittar på Kalle Anka, då finns det inga problem i världen. Jag säger inte att vi ska lida för att andra gör det. Men vi borde öppna ögonen för lite eftertanke. Vi lever inte i en fristående värld, vi är del av den stora värld som vi alla lever i. Förr eller senare kommer deras vardag att bli vår vardag om vi inte börjar engagera oss.

Nu ska jag iväg och bowla med familjen, käka middag och förtränga missären i världen för ett par timmars nöje. Vi har tur som bor här där vi kan stoppa huvudet i sanden och skratta lyckliga medans en sjuårig flicka blir våldtagen framför ögonen på sin mor och mormor någonstans i Kongo. Medans politiska fångar torteras för att dom tror på mänskliga rättigheter. God Jul!

Godkväll!

Jag är mycket trött, mycket sliten och mycket orakad. Men jag är också mycket gammal, åtminstonde så känns det så just nu men jag kan glädja mig åt en liten ledighet. Nästa arbetsdag är den 7:e januari. Så det blir ett par dagar nu då jag kommer vara disponibel för eventuella upptåg. Kidnappa mig! Jag ställer upp på allt!

Var förbi syster igår och spanade på den lille, världens sötaste valp. Se själva.

Jag borde sova för en stund sedan, men det gör jag inte som ni kanske förstår.

Jobb som vanligt idag, sedan lite mera jobb. Färdig runt 21:30 och då åkte man och hälsade på storasyster som skaffat hundbäbis. En liten söt Jack Russel valp som snart vuxit upp och blivit en hoppjerka. Toksöt liten krabat!

Fast deras stora vovven, Rottweilern Rocky är lite småskeptisk till den lille, som förövrigt heter Thrux. Tuff liten krabat.

Bilder kommer imorgon.

Över till annat, jag krockade nästan idag.

Kommer åkandes på bergsgatan, man tittar som vanligt på flickor, dum ovana. Jag ska sluta med sånt. Då, när jag intet ont anandes tittar åt ett annat håll, då är det en dum jävla idiot som stannar för rött ljus! Har ni hört så dumt? När jag är upptagen med annat än att köra bil. Fick pallnita med släpvagn och allt. När arbetskollegan frågar vadfan jag tittade på, då svarar jag "en tant..." och börjar asgarva. För så var det faktiskt. Tyckte jag såg en fräsch blondin i en bil bredvid, men det var falskt alarm, det var en gammal tant på sisådär tjugotvåtusen år. Snacka om nitlott. Skojj att förklara att man krockat för att man tittat på en tant. Nu blir man kallad Grilf hunter snart. Grandma i like to fuck.

Jag som inte ens gillar blondiner speciellt. Herregudars, jag kanske är desperat? Men då är frågan, efter vadå?
Inte fasen blir det en grilf, milf, eller filf eller någon annar -ilfare heller. Jag borde skämmas, tur man är för dum för sådant.

Nej nu ni kära vänner, nu ska jag sussa så jag orkar fika imorgon på jobbet. Jag tror jag kommer äta ihjäl mig. Gjorde ett snabbt överslag idag på vad mitt ungefärliga kaloriintag per dag ligger på. sisådär fyrtiotvåtusenkalorier. Inte bra, tro på fan man ser ut som en gravid flodhäst i gummistövlar och tanga kalsonger med tangorabatt.

Goodnight sweethearts och tack för de värmande kommentarerna. Alltid roligt med lite feedback. Nighty!

Som nämnts i tidigare inlägg så blev det lite familjemiddag hos mamma. Inget fancy, men ack så gott.
Det bjöds på steksill med potatis och löksås, så ruskigt gott.

När jag kommer dit vid sextiden är redan storasyster, hennes karl och hund där. Vi väntar på lillasyster som precis då ringer och vill ha skjuts hem för hon har missat bussen. Fredrik, mammas man, sätter sig i bilen och åker till en bestämd plats för att hämta henne. Tre minuter senare ringer syster, då är hon en bit därifrån hon skulle bli hämtad och skulle, jag citerar, "faan inte gå tillbaka". Det är iofs inget problem sålänge herrn i bilen är kontaktbar men så var icke fallet. Telefonen hemma men mer om det senare. Mamma säger åt syster att gå tillbaka, då slänger hon på luren i örat på mamma och mamma drämmer telefonen i bänkskivan i köket så det bara smäller. Så om någon undrar vartifrån jag fått mitt "trafikhumör" så vet ni nu svaret.

Det finns ingenting som gör mig så galen som folk som inte kan köra bil och inte har vett att vara hemma när jag ska köra bil. Skämt åsido, visst ska man vara försiktig men inte osäker. Är man så osäker på sin förmåga att köra bil, trafikregler och situationer. Måste man stanna mitt i en rondell för att man inte vet vem som ska köra. Då kan man ta bussen eller färdtjänst. Riskera inte andras liv. Möter ni mig och inte kan köra, tvekar eller beter er märkligt, då gör ni bäst i att stänga öronen, jag hörs tyvärr.

Lugn som en filbunke i andra sammanhang. Rent av mesig faktiskt.

Åter till mobiltelefonen, denna uppfinning som förändrat inte våra liv men väl våra vanor och rutiner. Jättebra pryl, man får tag i folk i tid och otid, på gott och ont. Men så som samhället nu blivit så nästintill krävs det att man alltid är kontaktbar. Jag tycker att det är lite hemskt, inrutat och inramat. Bakom tavelglas och pansarglas. Samtidigt, då samhället och normen nu är sådan, då ställs det vissa krav på oss användare av systemet, vi måste ha med oss telefonerna. Stäng gärna av den om du inte vill bli nådd men se för böveln till att inte ha den påslagen liggandes i ett fönster någonstans. Det är ofantligt irriterande. Först inte få tag på personen och sedan vänta på att få tala in ett meddelande på mobilsvar. Bättre då att hamna på mobilsvar hela tiden.

Då slipper man ringa upp igen i tappra försök att få tag på personen ifråga, man slipper känna sig tjatig för föregående tappra försök. Man drar sig för att tala in ett meddelande för när du väl talat in ett meddelande är du utelämnad till att personen ringer upp. Bättre då att komma direkt till mobilsvar, då är det slutdiskuterat, inga fler alternativ.

Nu ska jag läsa bok, godnatt och krax.

Goderafton mitt herrskap, hur står det till?

Började dagen med att inte vakna, sedan gjorde jag om och gjorde rätt, då vaknade jag. Sedan iväg mot nya äventyr och en vanlig dag på jobbet, om vi nu har sådanna, det är väldigt varierande.

Nu är man precis hemkommen och har slängt igång en omgång i vatten tv:n, snart dusch och iväg på middag. Återkommer med dagens ämne efter det. Spänningen är oliiiidlig.

Här ligger man, precis som i föregående inlägg, i sängen, nerbäddad och ska precis börja läsa en bok. Då kommer det oväntade. Babonk! Sängen brakar ihop. Jupp, ni läste rätt, ett av benen på sängen sa upp sig, kastade in handsken, slutade i protest utan fackliga förhandlingar. Jag är fet, det är nu avgjort.

Det finns inte längre något att diskutera, min säng lutar nedåt och åt vänster, känns konstigt nog bekvämt. Kanske kan vara bra. Men återigen, varför brakade sängen? Jag borde nog skärpa mig med kosten lite. Jag menar, okej om det varit en hel del action i min säng på sistonde så den var utmattad men den har förhelvete bara varit som ett sämre ligg, den bara står/ligger där, kanske stönar lite i bland men fan inte mer än så.

Känner mig väldigt iform just nu, intet ont anande så får man vara med om stora sängdöden. Nog för att jag låg på rygg och hade PTH (Picken till höger) men bara för att den luktar som en stor ska inte sängen braka. Vore annat om den faktiskt var stor. Det här kommer sluta med att jag sover på golvet i fotändan, precis som den hund jag inte är. Eller ja, rätt olik iaf. Svansen fram och inga hängöron. Annars är det rätt lika. Gillar att jaga pinnar, springa för nöjes skull, gräva gropar och äta.

Där har vi förklaringen. Trettiotretusenkilo julmat i helgen som var. Nu är det biafra-diet som gäller, flugor och palmblad. Godnatt säger jag från den lutande sängen i skogen.

Kort inlägg, lång dag.

Jobbat övertid idag, kändes kanonbra imorse med tanke på lite sömn natten mot idag. Bara skallen vaknade gick jag till mig. Lera och sörja hela dagen men det var glatt iaf. I dubbel bemärkelse. Hämtat hö till min häst också, det visste ni kanske inte? Att jag har en häst. Det trodde jag inte ens om mig själv för ett halvår sedan. Men tji fick jag.

Annars en vanlig dag. Jobb till 21 och sedan förbi syster en sväng, en kopp kaffe, en hundpromenad och lite surr. Sedan hem och här är jag nu. Nyduschad, luktar mindre illa än vanligt och nerbäddad i sängen. Ska slå upp Orhan Pamuks bok "Mitt namn är röd". Verkar ganska lovande men vi får se när den är slut. Jag har fastnat i en period av religionsrefererande litteratur och inte nödvändigtvis sanningsenliga sådana. En intressant skildring är alltid intressant. Självklarheter kan tyckas.

Men ni ska veta det att inget är längre självklart. På radion idag, närmare bestämt P1 och kulturnyheterna, konstaterade dom att om det inte kostar något i inträde så är det gratis. Det förklarade dom ganska ingående. Det var nästan så jag undrade om jag faktiskt lärde mig något på gymnasiet för jag tyckte det var självklart och är det självklart för en gropgrävare så borde det vara självklart för andra också.

Herregisses vad trött jag är och detta stadium får mig att fundera; Finns det inte världsmästerskap i trötthet? Hur bedöms dessa isåfall? Måste vara subjektivt eller kan man mäta en serotoninhalt eller dylikt? Iofs, det finns bilar som talar om ifall du borstat tänderna, om du har rena kalsonger på dig samt om du faktiskt är i bilen eller inte. Så vem vet, kanske kan fråga en bil om detta.

Är det fler än jag som reflekterat över att dagens bilar snart är som "Kit" i den legendariska (nåja) tv-serien "Knight Rider" med herr Buchannon? Bilar berättar när du ska bromsa, dom bromsar åt dig, dom säger åt dig att tanka. Dom kan fickparkera åt dig. Dom ser till så att du håller dig i rätt fil, dom lyser runt kurvorna, tar på dig bältet, blingar, plonkar och talar. Dom gör tammetusan allt utom att diska och brygga kaffe. När kommer det en bil med inbyggd diskmaskin, baksätesgnälls-eliminator, självförsvarsmedel mot pensionärer i trafiken (missiler eller så vore lämpligt, eller en skogaholmslimpa doppad i epoxi), nackkrage med inbyggda skygglappar så jag slipper vrida skallen ur led när man ska titta på alla flickor(jag kanske är gubbsjuk, det är inte bra vid 23 års ålder) samt inbyggd tidsmodulator så man alltid är i tid. En sådan bil vill jag ha, eller åtminstonde en krage med skygglappar och en kopp kaffe.

Nej nu svamlar jag som en spansk lantget med nästäppa på ett halmtak i holland. Dags att sova.

Natti natti!

Godafton! Det var sex månader sedan nya ord och meningar fick se dagens ljus på denna sida. Det kändes ganska vemodigt att tänka på den ofantliga inaktivitet som har härskat och söndrat i detta dystra hörn av universums minsta återvändsgränd, min blogg. Nu är det nya tag, nytt liv och allt ljus på mig. Dags att göra mina sporradiska besökare förvånade för hör och häpna, det finns fortfarande besökare på denna blogg. Jag förstår det inte, ni förstår det inte och besökarna, vilka förvisso torde vara de (er) som jag syftar på i det föregående "ni", förstår det inte. Men det är iochförsig ganska svårt att förstå allting i denna krummelur vi kallar livet.

Så, sex månader, tre årstider och många par kalsonger senare. Vad har då hänt? Ptja, inte så jäkla mycket faktiskt. Jag är fortfarande gropgrävare, jag är fortfarande kille, om någon tvivlar så kan jag tillhandahålla relativt obestridliga bevis, jag är fortfarande singel och trivs fortfarande med det. Men visst, lite riktigt pirr i magen vore inte fel, just nu är det mest hungerpirr och kaffemage som jag känner av. Fast det har funnits ett litet pirr emellanåt, men det är ett lågprofilsprojekt i nära nog vilande form och nog om detta. Det är en flytt alldeles runt hörnet och det ska bli ofantligt skönt. Jag kommer nu bo centralare än tidigare, det vore iofs väldans svårt att bo mer ocentralt än jag gör nu, ett isflak i kaspiska havet är nog vart man landar i annat fall, fast det faller på sin egen orimlighet, och då talar jag inte om vattentemperatur och förekomsten av isflak i kaspiska havet utan om problem med exporttullar på isflak, skattetekniska skäl och frågeställningen om vilka sjödirektiv ett isflak skulle gå under. Sedan vet jag inte hur Panama förhåller sig till att flagga ett isflak. Om någon besitter kunskap om detta kontakta mig gärna för rådgivning.

För att återkoppla till tidigare inledning av stycke; Jag tränar fortfarande för lite, äter för onyttigt och är alldeles för bra för de flesta. Däremot är jag inte förbrukad. Om än periodvis förödmjukad, men det är förbehållet de förundransvärda. Föga förvånansvärt fungerar fortfarande min förbryllade hjärna faktiskt fantastiskta fint. Den förmår sig dock förhållandevis ofta fastna i något slags fascination över F. Förbryllande.

Livet som sådant då, jodå. Helgen var trevlig. Lugn fredag, lördag åkte jag nordväst till Sollefteå och hälsade på Nina, Anna och alla andra underbara människor där uppe. Ruskigt trevlig, riktigt rolig och fantastiskt fin helg. Tack för den vänner! Julmaten var alldeles för god, och det är något man i regel bara säger men den här gången var det sant, jag dog nästan mättnadsdöden. Ni som läst "Petter och hans fyra getter" har sett den fantastiska illustrationen av trollet när han ätit alla getter, eller om han trampade över kanten på ett stup. Hur som helst, så som han kände sig när han sprack, så kände jag mig inte. Men det var farligt nära. Skulle jag använde en måttenhet för att beskriva hur nära, då hamnar nog en yoktometer rätt nära, dvs tio upphöjt till minus 24, alltså en kvadriljondel av en meter eller 0,000 000 000 000 000 000 000 001 meter. Noll komma nollnollnoll nollnollnoll nollnollnoll nollnollnoll nollnollnoll nollnollnoll nollnollnoll nollnollen meter. Rätt lite, om någon frågar mig så säger jag att det är tillräckligt nära minst för att vara minst. Mindre än vad som brukar vara kvar i ett Pringles rör, mindre än vad som är kvar i en glassbytta efter att jag varit i farten. Mindre än mängden könshår på en nyflamberad bergsget i en lavaström och det, mina vänner, det är ganska lite.

Ajjdå, nu spårade jag ur. Men kvällen var ruskigt trevlig. Får se om man kan bjuda på bilder framöver, har tyvärr inga i min ägo utan är utlämnad till andras generösitet. Söndagen var lite småseg men fyrtiotvåttusenåttahundrafemtiosju koppar kaffe senare var jag i duglig form.

Dagen som sådan har inneburit jobb, slit och släp. Tok, skojj och stoll. En helt vanlig dag på jobbet. Sjuka skämt, skällt på gubbar som gått mitt i vägen, jag är lugn och harmonisk i trafiken bara gubbhelveten håller sig ur vägen. Har man automatisk rätt att gå mitt i vägen, där jag ska köra, när man fyllt sextiofem och inte har bättre för sig? Slutar man då flytta sig för bilar? "Oj, det kommer en bil, bäst jag skyndar mig att gå ivägen där han ska köra!" Tre gånger gjorde gubb-*piiiiip* det, eller ja, kanske var det under tre sekunder om jag rannsakar mitt minne, men jag tror han hörde mig. Har jag tur dog han av hjärtattack och slutar gå mitt i vägen. Men när dagen kommer och porten till den stora strippklubben står öppen, Heliga Pelle ska låsa upp grinden, då kommer säkert den där gubb-*piiiip* att stå där och vara ivägen igen. Då kommer jag inte skrika och gorma, då kommer jag knyta en lämplig klädhängare av hans gloria och hänga upp gubbfan på den. Jag tål inte sävliga människor, stanna hemma om ni inte kan hålla er ur vägen eller åtminstonde försöka underlätta för andra. Nej nej, tanter och gubbar som har gått i pension och har hela dagarna på sig. Dom ska vara ute preciiiis när jag är ute och egentligen inte alls har bråttom men försöker få det att se ut som så. Bah! Dummheter!

Jag är en vrång gammal gubbe. Någon som har ett botemedel? Godafton för denna gång. På återseende.