Bonjour mina vänner, Jean-Pierre vid rodret!

Eller kanske inte, men tröttheten är väldigt närvarande. Nästan ansträngande påträngande.
Dessutom är det inte bara jag som är trött, tror halva sverige hamnat i något slags kollektiv trötthets-period.

För min del tror jag tröttheten beror på att jag är utarbetad och har varit, och är, förkyld sedan i höstas.
Småsnörvlig, trött och sunkig. Har inte tränat riktigt på flera månader. Men vad ska man göra när man är pekyld?

Annars då? Jodu Jojje, slit och släp. Jobbar och försöker hålla sig vaken tills man kommer hem.
Bara vädret lättare kanske energin infinner sig.


Wake me up!

Vad i helskotta försöker vi åstadkomma? Har vi kjol på oss allihopa?

Usäkta det nedlåtande uttrycket men de flesta här vet att jag är mer feminist i betydelsen "jämnstäldhet" än de flesta andra.

Vad handlar det om? Det handlar om att vi är så urbota dåliga på att säga ifrån, säga nej. Vi kan inte, vågar inte, törs inte, tror inte att vi får. Fjantar är vi allihopa!

Kikade nyss på sidan http://www.bensinskatteuppror.se/ 

Jättebra att någon tagit intiativ och fint att 1 300 000 svenskar skrivit på. Men vad leder det till?
En stor namnlista som ingen kommer att bry sig om. Tror ni, förlåt, vi ärligt talat att våra folkvalda bryr sig det minsta om några fjuttiga namn på internet när dom kan stoppa sin egen plånbok full med sedlar?
Tvivla inte en sekund på att politikerna ser om sitt eget hus först, det gör vi allihopa, med vissa undantag. Okej, det är helt okej, ingen annan gör det åt oss. Men vi bör kanske ha en strävan efter att göra något bra för andra också.

Tänker jag fel? Vore det inte fint om vi vore aningen mer osjälviska? Lägg ett par kronor i rödakorsets skrammelbytta, skänk en femtiolapp varje månad till välgörenhet. Ta på er en guljacka och nattvandra två kvällar per år på stan. Gör något som inte i första hand främjar er själva och märkt att ni mår bättre.

Jag gör inget av ovanstående och kan för mitt liv inte begripa varför jag inte göra det, jag har tid, förmåga och motivation. Men jag är för lat och bekväm. Precis som alla andra i det här jävla bananlandet.

Vi saknar ryggrad! Vi följer med strömmen. "Näe, men ingen annan säger något så jag ska nog inte heller säga något, tänk om jag har fel" Vi är så fruktansvärt rädda för att göra bort oss att vi istället för att göra något gör ingenting. Skandal! Jag är inte bättre än andra men inte heller sämre. Det här är lika mycket en känga i mitt ansikte som erat.

Varför nu denna urladdning just nu? Som nämnt tidigare, Bensinskatteupprorer, jättebra intiativ. Men jämför man oss med franska bönder, som när dom i protest mot gud vet vad, jag minnst inte vad dom protesterade mot, gödslade skit på någon myndighetsbyggnad. Gjorde sig skyldiga till civil olydnad och verkligen protesterade. Lastbilschaufförerna som blockerade vägarna för andra lastbilar, strejkerna i frankriker som lamslog kollektivtrafiken i Paris, metron stod still, bussarna gick inte och folk var tvungna att gå till jobbet. Hemska tanke, på tvåtusentalet! Gisses, otänkbart!?

Ja, i sverige är det otänkbart. Blir det någonsin krig här kommer vi att sätta oss ner på våra feta bekväma rövar och vänta. Dricka en kasse staketbärs och sedan skrika könsord till våra fiender. Mer törs vi inte göra. En svenska kan inte göra sin röst hörd utan att dricka sprit först. Vi törs inte.

Varför protesterar vi inte mot till exempel bensinskatten som är ganska befängd. Har vi möjlighet att välja något bättre att köra våra bilar på skulle vi nog göra det. Men idag finns inte den möjligheten. Etanol är ännu sämre än bensin. Etanol i bilarna är att elda upp maten. En högvärdig raffinerade produkt som gör mest nytta som mat eldar vi upp. Tro på fan det går åt helvete.

vi borde blockera vägar, strejka, slänga skit på politikerna. Göra deras situation ohållbar. Vi kan om vi bara vill, men vi är för fega.

Vi är lata svin som har fjärrkontrollen till tv-apparaten som sin käraste ägodel och mer makt än så kanske vi inte klarar? Är det så här vi vill ha det? Nu är det väll ändå revolution på gång?

Godafton kära läsaren, det är nu lördag förmiddag och jag som skriver är en tämligen nyvaken Jojje som ännu inte fått något kaffe. Hitills, det är på väg, låter sådär hemtrevligt och kaffemysigt i köket nu när kaffet snart är klart och jag har förmånen att få bli människa denna dag också. Så nära man nu kan komma med min DNA-stege.

Nejdå, jag är relativt tillfreds med tillvaron. Återknyter till det senare, först en kort återblick över året som varit.

Vad har jag då presterat under det gångna året? Tre byten av arbetsgivare, på mina villkor bör tilläggas, jobbar lika mycket som vanligt trots försök att trappa ner till 100%. Bor kvar i samma lägenhet, har velat mycket om vad jag ska göra med mitt liv men har en hyffsad plan iaf.

Plugga upp betyg, plugga Logistik och Ekonomi på södertörn, volontärarbete en sväng med någon utsatt grupp, genomföra ÅEC någon som är sugen? Dessutom ska jag, kors i taket, försöka unna mig semester. Jag har inte haft en riktig ledighet på gud vet hur länge.

Tappade visst tråden om vad som varit under året, men vad tusan. Det har jag gurglat så mycket om tidigare i bloggen så det får räcka.

Hur började det nya året då? Planen var att ha bjuda hem lite folk på nyårsmiddag. Lugnt, städat och trevligt.
Men se det gick inte, jag blev tvärdålig och låg däckad i fyrtiograders feber och lekte sjörövare i sängen med kastrull på skallen och sjösjuka. Kind of.

Ett av mina mål med det nya året är att komma iform igen, ta tag i träningen och delmål ett är att komma i samma form som ifjol vårvinter, då var det skapligt iaf. Men tills dess nöjer jag mig med att plocka 5km på 17minuter och 10km på max 40min. Tar två-tre veckor dit bara man får bli frisk, men det kommer. Jag ska bara... Jag och Alfons...

Byta lägenhet och bo centralt är också en plan. Men vem har bråttom.

I övrigt då? Ptja, jobbar, sliter och gnor. Man har alltid fullt upp, och lite till. Umgås med vännerna, försöker hitta tid över till fritid och simplare nöjen.

Nu blir jag långrandig, ska lätta upp stämningen lite med veckans irritationsmoment.

Jag börjar med att måla upp scenariot så ni förstår sammanhanget. Det är i sig ingen stor grej, verkligen inte.
Det som föranleder min irritation är bristen på respekt, respektlöshet är så urbota dumt. Fånigt rent ut sagt.
Det gagnar ingen utan får bara en själv att framstå som en idiot, jag häpnar. Men samtidigt så kanske man inte har all fakta alla gånger. Så jag undviker att hänga ut någon nu idag. Det kanske blir imorgon istället.
Det hela handlade om brist på svar, ärliga svar och att vara rak. Bristen på sådant ÄR respektlöst.

Ett annat irritationsmoment är folk i trafiken, detta ständigt återkommande problem men med tanke på att vi hade 490 döda i trafiken ifjol känns det alltid lika aktuellt. Var påväg in till ICA Maxi i birsta häromkvällen. Svänger ut på E4 och hamnar i en kilometerlång bilkö bakom en plogbil. Visst, lugna puckar. Sån där plogbil som plogar två körfält samtidigt skall tilläggas. Enfilig varjerräcksväg och frid och fröjd, så blir det tvåfiligt och då börjar folk köra om som galninger "Här kommer jag, jag ska förbi och fram".

Hur tänker man då? Längst fram ligger en plogbil som tar upp HELA vägen, ja, BÅDA körfält. Bakom honom ligger många bilar och dom ligger tätt, farten är låg, approximerar att den var mellan 30 och 50 kilomter i timmen. Då ska dessa idioter köra om för att dom tror att det går fortare. Trafiksäkert? Absolut. Det är det senaste.

Vägen övergår i motorväg, plogbilen plogar fortfarande hela vägen, båda körfält. Folk kör om, det blir trångt. Trångt som fan. Hockeyn är slut så det kommer bilar från vänster som också vill vara med. Folk är så dum, fel att ta det lite piano? Plogbilen kommer snart svänga av och släppa fram folk. Det borde han visserligen gjort tidigare den idioten men han kanske hade en dålig dag, ville känna sig mäktig.

Låt vara för det hela, sånt händer alltid när det är lite trafik och dom plogar. Inget nytt.
Det spännande var, håll i er nu här kommer trummvirveln, jag får möte på motorvägsavfarten i birsta.
Jajjemen, dagens sanning, där möter man en bil, jag blev aningen förvånad, trode först det var någon som krockat och snurrat men han var så glad så. Hade helt enkelt kört upp på avfarten av misstag. Skulle in till stan men missade refugen, skylten, enkelriktat skylten men, tack och lov, upptäckte att det kanske inte var riktigt rätt när man börjar få möte på motorvägen. Jag blinkade lite med lyset, viftade och tutade lite och sådär.

Det fick effekt, helvete vad han backade, ja jävlar vad han backade. Herregisses amanda vad han backade. Backade utav bara helvete helt enkelt. Inte utan att man blir lite rädd, verkade uppenbarligen nykter. backade rakt och prydligt. Jag var livrädd.

När jag blir rik ska jag ha egna vägar som bara jag får köra på och möjligtvis några få av mig utvalda personer jag som bedömmer har tillräcklig förmåga att framföra ett motorfordon på ett betryggande sätt. Jag trode att vi hade en liknande instution i sverige kallat vägverket och deras förarprov, deras representatner kallade väginspektörer och ytterst polisen som håller ordning och uppsikt. Men gisses vad fel jag hade. Det hela är en lekstuga med dödliga vapen. Tack och hej!

Åk buss om du inte kan köra bil, döda dig själv men låt andra leva. Pucko!