Vad är det med oss (jag räknar in mig själv också, är det okej?) människor egentligen?

Varför ska vi alltid tycka en massa utan att ha alla kort på bordet? Ha en fruktansvärd massa åsikter om hur man ska navigera utan att ha vecklat ut kartan och bestämt sin position eller ens sneglat mot målet?
Varför vet alltid den som sitter bredvid och serpå hur saker ska göras rätt? Varför vill alla vara livskonsulter?

Jag fick för något år sedan definationen av "konsult" förklarad för mig, av en konsult, den var klockrent träffsäker och lyder som följer: "En konsult är någon som berätt för dig hur du ska göra det jobb dom själva inte klarar av att göra"

Jag vill inte lyssna på några så kallade "råd". Jag känner min situation och vet vem jag är och hur jag fungerar. Har ingen lust alls att vara social. Inga ambitioner att vara det heller. Sitta och försöka vara trevlig när jag heldre sitter på en stubbe i skogen och dricker kaffe, kommer inte på fråga. Då blir jag en hycklare och det tänker jag inte vara.

Däremot inte sagt att asocial är samma sak som isolerad. Eremit på ett berg i skogen är jag bara på fritiden, som förövrigt inte existerar i min värld för tillfället. Men det är själv valt och ej något att klaga på.

Nu badar jag i norrländska vattendrag.

Jag lägger ner bloggandet för ett tag nu. Har inget att skriva om, ingen motivation att skriva heller för den delen.
Desutom saknas tiden. Det är grått. Bloggen är nu en återvändsgränd. Kanske blir en genomfart framöver.

Allt har sin tid

Så kommer det bli en stund framöver misstänker jag. Har förmycket att göra så bloggen blir lidande. Ska försöka slänga in en textremsa då och då. Men världen går inte under för det? Eller hur? :)

Jag har hundsimmat idag, det ni!

Förklaring kommer imorgon kväll, övertid är bra tid. Toodeloo!

Jag ska säga det så att alla fattar! (Jag älskar whisky och stora rattar) 

Bilderna finns på Flokig i Lindas blogg och på O'learys hemsida

Tack för den underbara kvällen vänner! Ni är bäst! Och ni som försökte heja på mig på krogen, jag drabbas av akut blindhet när jag dricker alkohol. Saknar den delen i min hjärna som gör att man känner igen ansiktet. Så det är inte för att jag är arrogant och dryg. Även om jag är det också.

Jag vet inte vad jag skriver, så sluta läs. Inledningsvis kan jag upplysa er om att jag sovit påtok för lite de senaste två dygnen. Men jag kan försöka referera lördagens bravader, tror jag.

Det känns som om jag tappat spåret på min blogg, inga intressanta tankar kring människors beteenden eller djupt filosofiska utsvävningar om varför, nej just det, jag vet inte ens varför det inte var något som blev ett varför.

Jag saknar uppslag. Måste börja läsa Hemmets Journal eller dylikt, dom har läsarfrågor som kanske går att sprinna vidare på. Antingen det eller tidningen Frida, möjligen Amelia eller dylikt. (Nej, tidsskrifter riktade till män, rena facktidsskrifter undantaget, går bort. Män är dumma djur och bara köper tidningar med bilder på minimala bikiniöverdelar och maximala kvantiteter silikonbröst. Det lockar inte mig)

Åter till helgen. Efter diverse övertalning ifrån Olle och Linda så bestämmer jag mig för att festa iaf. Planerna för kvällen är förfest på banéris och sedan parken där det är säsongsavslutning med Black Jack. 
Jag och Evvy trampar in hos Olle och Linda vid strax efter sju, inser att vi ligger efter i planering och börjar självklart inte stressa i oss alkoholen. Ingen har behövt stressa mig, jag sköter det så bra själv så. Vi dricker några grogga, surrar lite och har det trevligt innan vi beger oss iväg på den långa färden till förfest nummer två. Hela en trappa ner i samma trappuppgång! (Varför heter det fortfarande trappuppgång när man går nedåt? Borde inte det följa samma princip som backar, som blir uppförsbackar och nedförsbackar beroende på vart man är påväg? Iofs är det alltid uppförsbackar när jag ska någonstans men det är en annan fisk)

Det är massor med folk hos Adam och Jenny och det poppades musik så man behövde inte blanda sig några groggar. Bara att ställa flaskor bredvid glaset så skötte det sig självt. Trevligt folk, mycket musik och några stackars försök till konversation senare satte vi oss uppe hos olle och linda igen innan det var dags för avfärd mot civilistationens utpost nummer ett: Bergeforsparken. Vilken oas det måste vara för en kulturantropolog! Jag tycker synd om olle som hade veckans svåraste uppgift med att räkna folk så att han kunde beställa taxi. Har inte en susning om ifall det blev två eller tre bilar. Förresten drummlade jag bort mobilen också, men den kom tillbaka. Sweet! Tack Adam!

Parken var görskojj! Men strax efter tolv bestämde jag och Evvy oss för att rulla in på O'learys och bli ännu fullare. Sagt och gjort, Nicke ställde upp som chaufför, snacka om världens goaste kille, mötte upp Nina och Andreas där inne och hade tokskojj. Fastnade i golvet, dansade en massa och fick märkliga blickar av Peter Siepen. Men han snurrade bra plattor, konstigt nog. Karln ser ju ut som en korsning mellan ett ambulerande tivoli och en erikshjälpen butik.

Stora steg till mAx och mat i magen senare fick vi skjuts hem. Klockan var närmare fem när man la kudden på huvudet och förpassade sig själv in i koma. Vaknade kvart över åtta på morgonen, tvärpigg. Katjching! Det är fel på mig! Defekt DNA-Stege! Måndagsexemplar!

Söndagen var lugnast, pizza på byn och lite softande. Inga större äventyr trots att man inte var bakis.

Måndagen som sådan har varit seg. Fast den har gått fort iaf, märklig logik, men så fungerar mitt universum där JAG är centrum. Åkte på jobbet imorse, strax efter 06:00, öppnade ögonen lagom tills jag skulle svänga av i birsta och sedan har dagen varit skapligt soft. Jag diggar mina arbetskamrater. Vi har märkliga samtal på våra raster. Man skulle kunna göra en tecknad serie av oss. I bästa skrotnisse stil.

Nu ska jag bygga en lax! Adjöken adjö!

Förfest hos olle och linda, hur skojj som helst!
Sedan Black Jack på parken och avrundning inne på O'learys.

Jag ska göra ett sammandrag av den underbara kvällen framöver, men inte idag. Min hjärna har sjukskrivit sig pga arbetsmiljöproblem.

Njut(?) av bilderna sålänge, dom finns på http://flokig.nu/5emaj


Livet är liksom en fest, man blir fullare och fullare tills man lämpligt kastas ut!

Jag är helt dagvill och så farligt trött att jag heldre haft tisdag idag, eller onsdag.

Sovit lite, jobbat hårt och är allmänt förslappad. Dessutom verkar det inte bättre än att jag glömt glasögon OCH linsfodral på jobbet. Måste åka in senast imorgon och hämta de grejjerna, såvida jag inte sover med linserna hela helgen. Äsch, blindhelg. Får låna en sån där käpp, då kan jag kalla det en "vit" helg...

Det är totalt underbart att kliva upp tidigt, man är så trött att man knappt får upp ögonlocken, man får peta upp dom med tandborsten när man borstar tänderna. Det bara går inte att hålla dom öppna.

Då knäpper man på espressobryggare, on, donar sig en rejält stark espresso, avnjuter tre-fyra sådanna. Ungefär som att koppla startkablarna på kulpåsen, man vaknar till.

Det är tammefan  underbart att avnjuta sitt kaffe, blicka ut över sjön och se solen gå upp. Snart iväg på jobbet. Får se vad det blir för spännande sysslor idag. Kaffedrickning, solande och dösnack. Men vadfan, jobbar
man på den stora människokomposten så, dvs en kyrkogård. Få klagomål ifrån hyresgästerna.

Chaa chaa!

Nu handlade det inte om gyttjebrottning, eller jo, lite. Fast med mig själv.

Fulltempo terränglöpningsrunda, en kortare, 3km, fyfan vad underbart!

Tänk dig gungfly, lera, myrmark, surhål, ris, snår, stockar, stenar och att du får balansera på nedfallna träd, plaska dig fram i vatten som når till midjan och skita ner dig rejält. Så såg min löprunda ut idag. Så vansinnigt skönt!

Förmodligen är jag lite retursystem i skallen (pantad i kolan) som tokflinar och är rent lycklig efter något dylikt. Ursäkta den dåliga ordvitsen som inte syftade på underlaget för dagens löpning men mycket väl hade kunnat göra det. Nu är det snart natt. Beppes godnattstund vore fint.

Jag är en gris, du är en gris, alla är vi svin på sätt och vis :)

Visst blev det en onsdagsmåndag. Imorse påväg till jobbet körde jag nästan över grannens hund, det vore en snygg start på arbetsveckan. Har man en hundvalp som man inte har pli på, en vovve som inte har vett att hålla sig borta ifrån stora, fyrkantiga metall lådor som kommer farande i sisådär sjuttio kilometer i timmen, kan man inte ha koppel på hundfan då? Och det där puckot till granne, kommer nerlallandes med andra vovven glatt i koppel och vinkandes. Ge fan i att vinka och köp ett koppel till så jag slipper pallnita och få puls på trehundrafemtiosju!

Soft första dag på jobbet. Har rätat gravstenar hela dagen. Helvete vad petig folk är när dom dött. Sån ska inte jag bli. Mig kan ni få spika in i en ikea garderob, hälla på lite diesel, samla ihop askan med en grovdammsugare och sedan slänga påsen i sjön eller så. Märkvärdigare vill inte jag ha det. Är jag lika död så gör det varken till eller från.

Fast det är fint att få betalt för att sola. Så jäkla skönt att få vara ute i sommar! Dessutom beställde jag fint väder hela sommaren och regn bara på nätterna. Så vaxa bikinilinjen, solen kommer skina!

Förövrigt? Precis hemkommen och överväger att käka något innan jag gör lite mer nytta.

Hade en tanke förut idag, pratade med Evvy imorse och visst undrar man vilka som faktiskt läser ens blogg.
Några vet man eller kan gissa sig till men det vore roligt att veta vilka ni är.

Kan inte ni som läser skriva en kommentar så man vet vilka som läser. Det vore uppskattat och gärna en rad om vad ni gillar/ogillar. Sweet!

Vi saknade Nina igår! Hon var förste deoderanträknare på ICA!
Vilket öde! Nästa gång deoderanterna ska räknas kidnappar vi henne!

Här kommer det utlovade referatet av gårdagen. Tilläggas bör att jag inte har någon som helst strävan efter att korrekt återge gårdagens händelseförlopp, för att säga det på ren svenska: Jag vet inte om jag KAN återge vad som faktiskt hände igår. Men jag hade roligt!

Dagen började lugnt. En sväng inöver stan och lite panikshopping plus uthämtande av nya arbetskläder.
En snabb räd på bolaget, körde den beprövade kontra-terrorist taktiken: Snabbt in, utför uppdraget och snabb reträtt.
Framgångsrikt!

Hem, började prova kläder för kvällen, jag vet, lite gayness varning på det men det bjuder jag så gärna på. Jag har kontakt med mitt kvinnliga inre. Det var ruskigt svårt att bestämma sig för vad man skulle ha på sig och det hela slutade med att jag mailade bilder till några vänner som fick ha åsikter. Jag blev iaf insläppt på krogen så det var iaf snäppet bättre än hellyhansen.

Planerna för kvällen var något oklara, förfest! Vart?! Vilken panik. Nu överdriver jag, jag är inte den mest lättstressade människor i ett par skor. Hakuna matata känns stressigare än en kommande kärnvapenattack i jämförelse med min inställning till tillvaron.

Det hela resulterade i, förfestplanerna alltså, kärnvapenattacker har jag lite eller inget alls med att göra, att vi bestämde att vi skulle vara hemma hos Evvy i stan. Sagt och gjort, jag börjar göra mig iordning, inser att jag har vinterdäck på bilen och får panikbyta till sommardäck, 15min sedan var det klappat och klart. Ibland är jag duktig.

Kommer självklart en halvtimme senare än annonserad tid, någon som är förvånad? Tidsoptimist? Jag? Nej nej, ni måste tänka på någon annan. Alfons Åberg kanske? Mr "Jag ska bara..."

Dyker in hos Evvy halv sju, slänger av mig skorna, blir försedd med ett glas och blandar mig en grogg och knäcker en öl. Ibland är livet bra jäkla fint. Sjunka ner i en soffa och koppla av med en god grogg och en kall öl. Al Bundy, släng dig i väggen, jag kan koppla av! (Fast jag hade inte handen i kalsongerna)

Medans Evvy slogs med sitt hår kikade jag på lite hockey, mycket annorlunda upplevelse för mig, och drack lite mer. Tog en bild på "förfestshunden"

Dom dröjer tills ikväll. Ska iväg och jobba lite. Hav förtröstan medborgare.

Nyss hemkommen ifrån Evvy, tusen tack för att jag fick sova hos dig vännen!

Jag blir som tur är aldrig riktigt bakfull, mår på sin höjd lite krasst en timme eller två. Man vaknar och är lite törstig, mild huvudvärk och en mage i uppror, det är sviterna efter alkoholintag för min del. Aldrig värre än så.

Magiska sjukan, den då man ligger i sängen och försöker prata Klingon med en skurhink 
alternativt knäböjjer och tillber den där vita, i bästa fall, porslinstronen, är något som jag aldrig drar på mig.
Klarar mig i regel väldigt bra, runt lunchtid brukar jag vara iform för att kunna ta en löprunda eller något annat tokigt.

Men dagens spontana tanke efter hemkomst: Fan vad skönt det är att få komma hem och skita på sig egen toalett!
Det känns befriande, lättnad, no shit!, på något sätt. Och nej, jag är inte som andra men jag är bra på att vara mig själv.

Referat av gårdagen med diverse bilder kommer under dagen. Nu ska jag fixa mig en espresso eller fem.

Jag vill ha längre semester, jag vill ha högre lön, jag vill ha lördagsöppet på bolaget så man slipper den jävla kön.
Det sägs att jag skrålade sådant igår samt att jag hade en groda i fickan.