Det fläktar lite lätt ute. Men jag gillar det, älskar när det blåser det känns så uppfriskande och fräscht. Andra väljer att duscha, jag kliver ut i blåsten och hoppas på det bästa. Nejdå, riktigt så illa är det inte.

Men jag var faktiskt ute i skogen och filosoferade en sväng förut idag. Tänkte kika om jag hittade en lagomt (läs extrem) krävande löpslinga för den stundande terränglöpningen. Så när man vackert går där i fablernas värld vad händer då? Jojo minsann om man inte snubblar på en brum-brum-bruns middag. Det var någon som hade ätit, och säkerligen tänkt fortsätta äta, precis där jag kom och gick. Såg inte till någon bepälsad krambjörn i super-size storlek men väl middagen och några rejäla klösmärken högt upp på trädet bredvid. Cirka en och en halv till två meter upp och stora avtryck på marken, såg färska ut, gissningsvis max en timme gammla. Detta fick mig att vakna till ur mina tankar, stelna till en sekund och sedan kände jag att det nog är bäst att vända om och sakta gå tillbaka samma väg som jag kom. Nu är dom fruktansvärt skygga och att se en sådan där sak ute i det fria är det få som har förmånen att få göra. Jag kände det mest som att jag hade förmånen att slippa se en sådan sak.

Gissningsvis hade jag självdött om nalle brum brum tassat ikapp mig och varit nyfiken på min mössa eller velat låna mina vantar.

Förövrigt känner jag mig fruktsansvärt asocial just nu. För er som försöker nå mig så räkna med att jag inte svarar.

Och kom ihåg: Murphy was always right because everything was always wrong, sooner or later.

Another day, another way.