Borde egentligen vara någon annanstans just nu och städa lite men jag fastnade framför datorn. Lyckligvtvis har jag god ursäkt för mitt slappa beteende, det är inte latmasken som bitit sig fast utan jag har blivit fängslad, ganska frivilligt iofs men likväl fängslad, av Peter Englunds blogg. Jag har aldrig riktigt fått upp ögonen för honom tidigare men hamnade av en tillfällighet på hans blogg. Mycket läsvärd och välformulerad, konstigt vore det annars då han kommer efterträda Horace Engdahl som ständig sekreterare i Svenska Akademien och är en välkänd svensk författare. Men det faschinerande med hans blogg är hur öppen han är, hans tankar speglas verkligen i orden. Jag fastnade.

Över till något annat, slängde igång en tvättmaskin med sängkläder, har ni någonsin tänkt på hur hemtrevligt en tvättmaskin låter? Det där plaskande porlande ljudet. Det dova brummandet, jag gillar det. Känns så "här bor jag" på något sätt. Jag kanske är konstig, men jag är åtminstonde bra på det. Det ljudet är nästan i klass med doften av nybryggt kaffe en fräsch lördagmorgon med solsken genom fönstret och gnistrande vit snö utanför. Dofter och lukter överlag tilltalar mig, jag gillar att lukta på saker. Smultron till exempel, dom luktar så väldigt speciellt, att gå på en skogsväg en solig sommardag och känna lukten av smultron i dikeskanten, så praktiskt, man behöver inte ens leta, bara att lukta sig fram och låta det smaka.

Nej ni, nu ska jag göra ett berömt, ett sånt där dödsryck som brukar resultera i ett rätt litet framsteg. Ibland är jag så oerhört inneffektiv. Jag lägger ner så otroligt stor möda och får så lite gjort. Jag är en strålande stjärna i ett glanslöst nischområde.

Tjippitjo! Nu ska jag dansa tango med sopsäckar och tapetspill.