Som nämnts i tidigare inlägg så blev det lite familjemiddag hos mamma. Inget fancy, men ack så gott.
Det bjöds på steksill med potatis och löksås, så ruskigt gott.

När jag kommer dit vid sextiden är redan storasyster, hennes karl och hund där. Vi väntar på lillasyster som precis då ringer och vill ha skjuts hem för hon har missat bussen. Fredrik, mammas man, sätter sig i bilen och åker till en bestämd plats för att hämta henne. Tre minuter senare ringer syster, då är hon en bit därifrån hon skulle bli hämtad och skulle, jag citerar, "faan inte gå tillbaka". Det är iofs inget problem sålänge herrn i bilen är kontaktbar men så var icke fallet. Telefonen hemma men mer om det senare. Mamma säger åt syster att gå tillbaka, då slänger hon på luren i örat på mamma och mamma drämmer telefonen i bänkskivan i köket så det bara smäller. Så om någon undrar vartifrån jag fått mitt "trafikhumör" så vet ni nu svaret.

Det finns ingenting som gör mig så galen som folk som inte kan köra bil och inte har vett att vara hemma när jag ska köra bil. Skämt åsido, visst ska man vara försiktig men inte osäker. Är man så osäker på sin förmåga att köra bil, trafikregler och situationer. Måste man stanna mitt i en rondell för att man inte vet vem som ska köra. Då kan man ta bussen eller färdtjänst. Riskera inte andras liv. Möter ni mig och inte kan köra, tvekar eller beter er märkligt, då gör ni bäst i att stänga öronen, jag hörs tyvärr.

Lugn som en filbunke i andra sammanhang. Rent av mesig faktiskt.

Åter till mobiltelefonen, denna uppfinning som förändrat inte våra liv men väl våra vanor och rutiner. Jättebra pryl, man får tag i folk i tid och otid, på gott och ont. Men så som samhället nu blivit så nästintill krävs det att man alltid är kontaktbar. Jag tycker att det är lite hemskt, inrutat och inramat. Bakom tavelglas och pansarglas. Samtidigt, då samhället och normen nu är sådan, då ställs det vissa krav på oss användare av systemet, vi måste ha med oss telefonerna. Stäng gärna av den om du inte vill bli nådd men se för böveln till att inte ha den påslagen liggandes i ett fönster någonstans. Det är ofantligt irriterande. Först inte få tag på personen och sedan vänta på att få tala in ett meddelande på mobilsvar. Bättre då att hamna på mobilsvar hela tiden.

Då slipper man ringa upp igen i tappra försök att få tag på personen ifråga, man slipper känna sig tjatig för föregående tappra försök. Man drar sig för att tala in ett meddelande för när du väl talat in ett meddelande är du utelämnad till att personen ringer upp. Bättre då att komma direkt till mobilsvar, då är det slutdiskuterat, inga fler alternativ.

Nu ska jag läsa bok, godnatt och krax.